måndag 22 juli 2013

Fast i hjärtat och historien


Vissa dagar och händelser kommer man alltid komma ihåg, vilken känsla man hade, och vad som hänt.
Denna datumen för två år sedan - 22 juli 2011, är just en sådan. Läste att en Facebook-vän blev orolig, och undrade vad det var som hände i Oslo på eftermiddagen. En explosion. Jag undrade ifall det kunde vara någon olycka, eller om det - hemska tanke - kunde vara något terrorbrott. Tv började sända extra nyheter om det som hänt, det var en bil som hade exploderat... Senare läste jag att det var någon skottlossning ute på en ö några mil ifrån Oslo, första uppgiften var att en eller två var döda. Tankarna började gå - Vad var det som höll på att hända? Var det flera galningar lösa, bara en tillfällighet att det hände med så kort mellanrum - eller var det planerat - skulle dom slå till på fler platser runt om i Norge? Tv-programmen uteblev pga extrasändningar - alla var skakade över vad som hänt. Satt och läste, följde flödet till runt midnatt, då det enligt uppgifter "låg döda ungdomar överallt", men polisuppgifter sade att det var 10-12 döda.
Morgonen efter fick jag reda på hur många det var - (första uppgiften) var 84 döda. Och vilken chock! Den dagen satt man fastklistrad vid tv:n, det var extra från både Norge och Sverige - alla märkbart tagna, alla svartklädda, chockade. Ingen som egentligen fattade vad som hade hänt - kunde det verkligen vara sant? En gärningsman?? Varför göra något så sjukt??
På söndagen, direktsänd minnesgudstjänst, det var då mina tårar kom - det var då jag förstod hur stort det egentligen var. Alla känslor - Sorg för alla som försvann, och alla anhöriga - och chock! Och fortfarande frågan hur en person kan ha så mycket hat, att kunna göra något så hemskt. Den frågan får man aldrig något svar på.
Två år sedan idag, och ibland känns det som det var igår, även fast det fortfarande är väldigt overkligt hur någon, på några timmar kan ta ifrån 74 (rätta mig om jag har fel) människor livet - och sätta en hel värld i sorg.

* * * Känns ju lite lustigt, ett inlägg - ett datum starkt förknippat med sorg - och samtidigt är hela England i glädjeyra - En ny liten prins är född! Grattis * * *

Med tanke på datumen kunde jag inte få till något "riktigt" blogginlägg idag, men det är känslor som måste ut!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar